You can't rush love

You can't rush love


Igår frågade en äldre vis person mig om jag hade någon "pojk" eftersom vi satt och pratade om alla andras pojkar.Och det kom en skön känsla fast ändå skrämmande känsla när jag skulle svara för jag har ingen direkt just nu och det gör mig inget!Förut grät man och beklagade sig själv över "kärlek" eller pojkar. Men jag hade bara märkt att människor som fäster sig för mycket i det blir besatta av kärleken att behöva ha någon där nästan hela tiden som ett drogbehov. Men klart får man tanken och liksom "längtan" men de gör mig bara arg! För man är så himla kräsen, liksom hur många finns det igentligen inte men man är för ytlig eller för, jag vet inte riktigt vad.Men man är så himla bortskämd och oförskämd,kräsen,ytlig allt på samma gång när det kommer till kärlek!