*

De har vart ljusare dagar, men inte såna dagar är det inte mycket av längre. Är rätt trött på mig själv för jag vet att de bara är jag och inget annat. Och är trött på allt,dig och mig och dem, vi. Är trött att vara rädd för att säga fel saker,göra fel saker och visa fel saker.Är trött att spela ängel,djävul! Att behöva tänka på varje ordval och saker om vad som får säga eller inte. Vissa saker är självklara men vissa är helt urlöjliga, hur skall jag kunna veta?!Liksom något som inte ens har med kanske dig eller något som inte berör dig, och de blir drama eller uppror vad man nu skall kalla det. Orkar inte vara rädd för er som står mig nära,eller bara vara rädd för min omgivning.Du behöver inte ens vara min nära nära på de sättet men ändå min vän.Vi skall kunna säga saker utan att man skall bli arg, man skall kunna . får inte ens fram de rätta orden.Orkar bara inte vara rädd för er, orkar inte få skit av saker som inte är skit! Och jag orkar inte spela de spelet heller , är trött på skiten! Vill skrika mot världen, mig och dig! Är trött på den jag har blivit också, den som jag sträva mot att aldrig bli!Känner inte igen mig själv och det är väl det som skrämmer mig mest av allt!