Tankar

Skrattar alltid åt "romantiska" gester, förlöjlar det mesta av det. Tar det som ett enda stort skämt, de flesta tycker det är sjukt. Klart de är sjukt i det mestas ögon även mina när jag tänker på det som just nu.Klart är mina närmsta vänner likadana kanske är därför eller så har jag smittat dem. Men det kommer liksom naturligt bara som det är livets skämt. Att inte kunna ta något av det skämtet seriöst.Liksom en kan säga att man är det vackraste men vi hade bara sagt okej. Sen gått hem och skrattat åt det och bara "orka, att han leker så" eller bara blåst bort det.Vi gör det inte med meningen det bara blir så.Liksom vi kan inte ens säga varandra något bra för det enda vi ger är finget,dra åt helevet eller hållkäften.De är dem mest kända orden, okej låter kanske konstigt med det är vårt sett att säga jag älskar dig med.Klart, säger vi dem orden också men ni fattar poängen! Men det har kommit till en punkt då man fattar att det verkligen och då menar jag verkligen inte normalt.Man skall inte vara en kb, eller vara värsta sån som tror sig. Men att kunna ta vanligt ist för ett skämt varje.För livet är inte alltid roligt med komedifilm.