A drop in the ocean

Alla når sina gränser ibland men bara halvt. Men när man verkligen når den gränsen,då man inte har något kvar att ge. Man pumpar ut allt för en dröm,en myt en orealistisk tanke och livet kan vara rätt orättvist ibland rätt ofta igentligen. Man förstår inte det hela,hur kan man känna så?hur kan den känslan finnas där? Varför envisas den att vara kvar istället för att dra åt helvete som allt annat gör..Man orkar inte finnas där,man bryr sig och synen gör ondare än känslan själv.Men om man ger o ger,och blir en av groupisarna..Bara en i mängden när man tror att man gör allt som inte gör att man är i den mängden men man är den värsta i skaran. Utskrattrad,patetisk och osynlig nästan som en sekreterare som beundrar men inget mer.Man känner sig värdelös och skyller allt på sig själv,man är inte värd det.

Hela denna känslan,får en att bara ta första tåger och bara fly för ett kort tag.Ut och springa långt in i en skog där man skriker ut allt.Man vill spy upp allt som finns i en,ta in handen i den andras hjärta och trycka hårt så den känner ens smärta medans man ber den gångra det med tusen för att den skall förstå.


Men dessa ord kommer aldrig nå fram för man radera den från sitt liv,och den lär inte ens märka att man är borta eftersom man är helt osynlig.Andetag i dess närvaro är bortkastat,det tjänar inte till när det inte är rätt.

Livet är bra orättvist ibland men det är meningen att de är det ibland.

Lost soul ..

Promise me that you'll leave the light on
To help me see with daylight, my guide, gone
'cause I believe there's a way you can love me
Because I say
I won't write you a love song
'cause you asked for it
'cause you need one, you see

Du var allt drömmarn

Lögnen till dröm var så fin så att man trodde det var sanningen.Ändå står man här och det är precis som förr utan att veta vems fel det var denna gången men du litade på din dröm för mycket än att lyssna på sanningen. Men denna gången var det inte jag som var drömmaren utan du, men ändå är det jag som bryts ner återigen av den. Kanske det är sant,att jag alltid kommer vara en drömmare när det kommer till dig. Jag vet inte ens om det är sanningen heller i slutändan. Dags att släppa det, men jag vill inte,vill bara inte! Men jag förstår,jag är inte dum..Men som sagt en drömmare är alltid en drömmare,synd att jag gjorde dig till en drömmare när det kommer till oss..Vän,bekant eller mer inget av dem funkar.

I bet it sucks to be you rigth now

man väljer sina egna broar, men det är först när man går över broarna man börjar hitta sig själv. Ingen säger att broarna är den goda vägen,misstags begår,men i slutändan hittas det borttappade tillbaka.Men när vet man inte och om det är så det skall vara,så det så det skall vara antar man.Men man övervinner det,tiden är livet själv och därmed överlever man när bron går i sönder och behöver lagas igen med tiden antar jag.

Note to self

Hon önskar att hon kunde önska att han hamna i helvetet, men det tar emot som en häftig våg som flödar runt i hela kroppen!Hon gjorde misstaget,misstaget som hon inte ångrar alls.Hon önska att hon kunde önska att misstaget inte blev ett misstag.En borttappad själ,som lever dag för dag!Varje minut i ensamhet står hon där med tusen tankar,så hon gör allt som kommer upp.Hon borde stanna upp en stund innan det hinner fatt henne och hon är nerslagen till marken. Note to self!

när man är den mest idiotiska i spelet..

Ack,jag gjort det igen och självklart får jag sota för det..Vet dock inte om det gör ondare denna gången än förra gången.Då den brutala sanningen kommer fram så tydligt.Då man stänger av hjärnan och låter hjärtat styra som Louise säger. Ack dumma Emilia!Samma veva skall varje ord stämma in,hjärtat säger att det är ett tecken medans hjärnan varnar dennna gången.Men ack Emilia vad skall du göra? Det hettar till,och ilskan strömmar fram!

Maybe i'll be famous for the women who can't be moved..

or maybe u see me at the news and then u will come running..Drömmen känns så nära när det igentligen är miljoner mil ifrån.Problemet med oss drömmare är att vi alltid skall vara så hårda mot världen men igentligen är vi dem softaste,det gör bara ondare att vara så hård..Det borde vara tvärtom! Trött,besviken och pressad utav att hitta den,han!Det skriker "käften" genom ens tal om hur ung man är och att det inte behövs just nu men innerst inne vet man som alla andra vet. Hur tar man sig ut? L.A för att medverka i the swan och se ut som alla andra?Eller vara villig till alla som har en snabel o lägger till en stöt?Köpa de senaste kläderna? Ha pengar?Helvetet istället för kärlek..Så svar på frågan vad skulle jag leva med vid min sida,jämnlike elr med en riktigt bra vän? Mitt svar är en riktigt bra vän!För den jämnlike sårar och drar ner än mycket lättare..Därför tar jag den lätta vägen även om jag saknar det.